Paulina´s vardagsbekännelser

- 2016-09-21 20:16

Mmmm jag vet… Här är stendött…. För just nu är den här författaren även verksamhetskoordinator på ett företag som heter Humanus… Så just nu ligger denna sida vilande då det är en hel hop med härliga nyanlända som vill ha uppmärksamhet också. Men vem vet.. Plötsligt kanske det händer att här blir full fart igen… Tills dess… Sköt om er :)

In real life - 2015-08-02 21:46

Jag vet inte hur många gånger jag har fått svara på frågan varför min figur heter just Kenneth. Typ miljoner gånger. För att göra en lång historia kort så stod jag och pratade om livet med en viss man…. Jag var ute på ett jobb och vi filosoferade lite över att åren går och att det egentligen inte händer så mycket. När jag berättade att jag hade blivit spådd till att jag skulle skriva böcker så sa jag att jag kanske skulle skriva om honom. Han var ju en gla skit och väldigt pratglad. Så sen när jag väl körde igång med mina bokstäver så fick jag ju hålla mitt ord. Och här har ni honom! Mannen som äger tryckeriet TRS i skånska Bromölla. Och gissa vad han heter……………………………………….. Jo Kenneth (Nilsson) såklart. :)

Kenneth in real life

The Hooters…. - 2015-07-16 20:23

Igår betalade vi  inträde för att se på The Hooters. Idag kom sångaren i bandet, Eric Bazilian, för att köpa en bok av mig. Rättvist tycker jag :)

20150716_185439

Stora fötter - 2015-07-15 10:31

Många blir skratten när man umgås med barn….. här kommer ett av dem….

Jag till Molly 9 år: Vad har du för storlek i skor?

Efter några sekunders betänksamhet kommer det…. ”63, tror jag”….

Hmmmm… Ok, då kan jag säga att hon inte ärvde mina fötter i släkten i alla fall…

Barn och alkohol - 2015-03-22 09:42

Det kanske ändå är dags att jag börjar uppdatera min dotter lite….

”Jag: Varför ska barn inte dricka sprit?

Min 7-åriga dotter: För att det är en massa olja i det!”

Ok…. Var kanske inte direkt det jag tänkte på…. Men va fasen… Så länge hon inte börjar dricka är jag nöjd. För min fina, eminenta, alltidoskyldiga dotter kommer väl aldrig att börja med sånt??

Dogge Doggelito gick minsann och blev en barnboksfigur - 2014-09-15 21:32

Dogge
För två år sedan, det vill säga sommaren 2012, skulle Dogge Doggelito komma till Sölvesborg för att uppträda på stadens festival Killebom. Någon timme innan han skulle dra igång sin show var jag delaktig i att ordna ett barnlopp där vi skulle dra ihop pengar till Barncancerfonden.

Då min hjärna ständigt går på högvarv och det kommer många idéer från denna, en del bra, en del mindre bra, så såg jag ju nu framför mig hur Dogge stod där med startpistolen i handen och startade igång alla dessa glada barn.

Så med en optimistisk syn på saken kastar jag mig över Facebook och letar upp honom. Jag drar iväg en halv roman och berättar vad som är på gång. Med facit i hand, nu när jag vet lite mer om mannen ifråga, kan jag tänka mig att han endast orkade läsa rubriken och sen…………………………….

Döm om min förvåning när jag en dag lyssnade av mitt mobilsvar och någon säger… ”Tjaaa… Dogge här…….. bla bla bla bla….. Kram kram. ”
Hallå!!! En kändis hade ringt till mig! Till min telefon! YES! Nu skulle man nog få gå på röda mattan inom en snar framtid. Skrida fram i ett par höga pumps och se allmänt snygg ut…

Två år har gått sedan dess och någon röd matta har det inte blivit. Pumpsen har jag sluppit köpa, vilket jag är tacksam för då jag knappt kan gå i lågklackat. Och snygg… Ja… Nja… Jag vet inte…

Men jag har träffat Dogge ett par gånger. Jag skriver fortfarande en roman till honom mellan varven, nu dock per sms. Har ju liksom fått numret. Och han svarar…. ”- Ok. ”. (Precis så där fåordigt som alla andra män. Antagligen bara för att vi kvinnor inte SKA fatta). Utöver detta har han ju även kommit med i en av mina böcker och så lite annat smått och gott har ju hänt.

Många tycker det är lite kul att jag känner en ”kändis”. Men vänta… Känner jag verkligen en kändis? Nej, jag känner inte någon kändis. SÅ! Jag tänkte att ok, då får jag väl lära känna en kändis då. Så här om kvällen fångade jag honom när han åkte tunnelbana, denna gång dock per telefon. En hel del frågor blev det och han hann åka en bit på vägen.

Och här har ni nu den. En liten lära-känna- presentation av Douglas ”Dogge Doggelito” Leon.

- Du har många strängar på din lyra. Vilken titel skulle du själv säga att du har?
- Jag är multikonstnär.
- Du bor i ett radhus i Norra Botkyrka idag. Men hur många gånger har du egentligen flyttat i ditt liv?
- En gång.
- Va??? En gång?!?
- Japp, från min mamma till radhuset där jag bor idag. Jag har bott i Alby i hela mitt snart 40-åriga liv.

Ok, ja det är till att vara bygden trogen. Det är ju härligt. Själv har jag vimsat runt som en höna hit och dit. I och för sig inte gett mig längre än tre mil från barndomshemmet. Dock sett insidan på ett antal hus och lägenheter. Till mina vänners förtret när de ska flytta på min ”skit” som de säger.

– Du har fyra barn. Är det samma sort eller har du olika?
- Tre flickor och en pojke har det blivit.
- Du har något mer än barn i familjen. Berätta vad.
- Jag har fyra hundar, sju dvärgpapegojor och en kameleont.

Oooo my god! Jag som för tillfället inte har något djur får rysningar över allt hundhår som måste flyga omkring. Tänk att ha ett helt eget litet zoo hemma. Hujedamej…

- Du bor med dina barn i ditt radhus. Min reflektion är att man då måste göra vissa sysslor hemma. Vilket jag i mitt glammiga liv i alla fall får göra. Vilken är den värsta hushållssysslan du vet?
- Att tvätta mattor!

Ja, det verkar ju tråkigt. Själv vet jag knappt hur man gör det. Hos mig är det slit och släng när det gäller den varan. Man får vara glad om jag drar över dem (ja mattorna alltså) med dammsugaren en och annan gång.

- Om du nu inte hade blivit multikonstnär. Vad skulle då ditt drömyrke vara?
- Lastbilschaufför.

Intressant. Det var ju kanske inte det svaret man väntade sig. Men överraskningar är ju alltid kul.

- Nu tycker jag vi går över till lite snaskigare saker. Så, vad hette din första kärlek?
- Hon hette Sofia och det var när jag gick i sjuan. Nej vänta…. Naturligtvis… Hon hette Nina och gick i 2B.
- Vet Nina om att hon var din första kärlek?
- Ja, det tror jag väl.
- Ja, annars är det väl troligtvis någon som upplyser henne om det nu 

- Hur länge varade ditt allra längsta förhållande?
- I fem år.

Fem år. Minus 39 år som han är idag. Det vill säga att han har 34 år över. Antar att han har hunnit med några andra också. Men finkänslig som jag är så vågar jag inte fråga. Eller jo, vänta. Vi vet ju om Nina och Sofia också i alla fall.

- På ditt nattygsbord ligger boken ”Snälla gör en manual så att jag förstår mig på dig!” Boken är skriven av mig och det är alltså en manual till alla män så att de ska förstå sig på kvinnor. Har du läst den?

Nu vet jag inte om det blir dålig täckning eller nåt för det blir tyst en stund. Och sen kommer det ett lite svävande svar…

- Nja, halva har jag läst. Jag var lite stressad och det kom en kvinna emellan… Jag tycker det hade varit bättre att det hade kommit en tvärtom-bok istället.

En kvinna kommer emellan. Jag kommer mig inte för att fråga. Tror inte jag vill veta svaret ändå…
Ja, man vet ju aldrig. Mitt ordförråd är ju inte slut än på länge (vilket jag får höra jämt och ständigt) så det kanske får bli nästa bok. En manual till alla kvinnor. Så att vi vet vad männen tänker om oss. Antagligen kommer det att stå att vi alltid är perfekta……….

– Nu när du har läst HALVA boken, är du då den perfekta mannen?

Ett klingande skratt kommer och svaret blir…

- Absolut inte! Jag är bedrooms gangster………

Hmmm… Då vet vi det. Ingen mer kommentar om den. Men på tal om bedroom.

- Vad har du på dig när du sover? Flanellpyamas?
- Näää… Som mest har jag kalsonger. Annars är jag nakenfis.

Ok, där fick vi liiiite mer information än vi ville veta kanske. Men vi går vidare.

- Hur många kuddar har du i din säng?
- Sju, åtta kuddar sådär någonting. Och tre barn och tre hundar.

- Föredrar du duntäcke eller påslakan?
- Definitivt duntäcke!

Med andra ord är det ganska fullt i den sängen. I mitt stilla sinne undrar jag om han har sju duntäcke också, då är det VERKLIGEN fullt!

- Men är det inte bättre att du slänger bort ungarna och hundarna och skaffar dit en tjej istället? Svaret blir…………
- Nej!

Det känns verkligen som att han behöver läsa färdigt den där manualen som ligger vid sängen. 

- Även om du nu inte är den perfekta mannen så måste du ju ändå ha lite goda egenskaper. Eller hur?
- Ja, jag är snäll, generös och snygg!
- Ok, det var ju ödmjukt och bra svarat. Men vad har du som du skulle kunna slipa lite på då?
- Nja, de skulle i så fall vara att jag är elak, inte har duschat på fyra dagar och precis har vänt kalsongerna ut och in. Nej, skojar! Det är väl i så fall att jag är en tidsoptimist och att jag är stressad.

- Vad går du aldrig hemifrån utan att ha med dig?
- Plånbok, mobil och klocka.

- Om du fick välja tre saker att göra innan du dör. Vad skulle det vara i så fall?

Det blir en stunds tystnad. Han funderar och så…

- Jag skulle vilja åka till Betlehem. En biltur genom Amerika hade jag också velat göra. Och så skulle jag vilja simma med hajar i Sydafrika.
- Om du nu vill simma med hajar i Afrika så är det nog bra om du gör det allra sist. För om du simmar fram och säger hej till en haj så kanske det inte blir sådär jättemånga resor till efter det. Är han extra hungrig den dagen så ligger du nog rätt risigt till.
- Det har du nog rätt i.

- Vad är det viktigaste i livet?
- Glädje, lycka, hälsa, kärlek och tro.

- Vad har du för motto som du går efter?
- Lev nu, inte sen!!

Det där ordspråket gillade jag. När jag arbetade med ungdomar för ett tag sedan sa jag ungefär samma sak. ”Säger aldrig nej, tänk vad du kan missa!” Och tänk vad massor jag hade missat de tre senaste åren om jag hade sagt nej. Typ att ge ut fyra böcker. OCH att träffa Dogge 

- Ok, du är ju numera gestaltad som en barnboksfigur i min senaste barnbok ”Kenneth säger hej till Europa.”. Nu hoppas jag att du har läst DENNA bok. Tyckte du att den var bra?
- Den var jättebra. Men jag är lite missnöjd med mitt utseende. Jag är snyggare i verkligheten, säger han med ett flin.

På tal om det där med att vara ödmjuk…..

- Hur känns det då att vara gestaltad som en barnboksfigur?
- Det är hedrande, kul och inspirerande!

- Ryktet har nått mig att du ska till Bokmässan i Göteborg den 25 – 28 september. Vad ska du göra där?
- Jag ska ha rap-skola, hålla seminarier och skriva autografer. Och naturligtvis ska jag sälja ”Världens bästa grillbok” och Kenneth-böcker och så ska jag göra reklam för min självbiografi ”Ibland vill man bara försvinna” som kommer inom kort.


- Jag kommer också att finnas på bokmässan i år. I monter A02:65 tillsammans med två författarkollegor. Kommer du och hälsar på oss då?
- Självklart gör jag det! Jag kommer bort och signerar lite!

Efter en dryg halvtimme med frågor och skratt är vi klara och kommer fram till att vi får hålla kontakten. Så att vi inte missar varandra på bokmässan. Jag vet inte. Men det känns väl som att jag kommer att ligga på lite. Eller vad tror ni?

Nu har jag verkligen lärt känna den här kändisen lite bättre. Jag vet ju till och med vad han har på sig när han sover. Typ ingenting… Jag vet inte om det var det mest intressanta. Men det var något som fastnade i alla fall.

Till dig som inte varit på Bokmässan i Göteborg någon gång säger jag bara. Åk dit! Det är en upplevelse! Gillar ni att titta på folk så kommer ni inte att bli besvikna. För där kommer att vara NÅGRA fler än jag, mina författarkollegor och Dogge.

Och tar ni er dit, glöm då inte att komma till monter A02:65! För du vill väl se till så att du har en bok med Dogge Doggelito i med dig hem 
———————————————————————————————————————
Fullständigt namn: Douglas Leon
Ålder: 39 år
Bostadsort: Radhus i Norra Botkyrka
Familj: Fyra barn
Husdjur: Fyra hundar (tre chihuahua och en pitbull), 7 dvärgpapegojor och en kameleont
Stjärntecken: Lejon
Längd: 175 cm
Vikt: 83 kg
Ögonfärg: Mörkbruna
Hårfärg: Mörkbrun
Skostorlek: 42,5 (intressant om någon vill köpa till honom)
———————————————–

Long time no see…. - 2014-08-26 22:13

Bananer På Stan

Vill bara berätta att jag ska umgås med Bananer om några veckor…  Fortsättning följer………………

Kändisstalker? - 2013-10-04 15:22

En vecka har gått. Sen vad? Jo, sen jag umgicks med ett helt gäng skrivgalna människor. Man tar sig 30 mil norröver för att sälja böcker. Och på köpet får man umgås med 23 nya bekantskaper i dagarna fyra. Bokmässan i Göteborg hägrade och man visste inte vad som komma skulle.

Ett gäng Egenutgivare skulle sälja varandras, och naturligtvis sina egna, böcker. 96 tusen personer skulle passera den turkosa montern. Och ALLA skulle köpa mina böcker! Eller???

Signeringskön var lång som ett ösregn…. Ja, kanske inte i vår monter. Men väl i många andras. Det var inte svårt att se var ”kändisarna” höll till. Där det var omöjligt att komma fram där fanns det garanterat en kändis. Maria Montazami, Petter, Björn Hellberg, Leif GW Persson, Tomas DiLeva, Andre Pops, Carl-Einar Häckner,…. Ja, name it… Hur många av dessa människor hade vi förknippat med en bok för några år sedan? Eller kanske till och med för bara några månader sen? Å andra sidan. Vem hade förknippat MIG med att ge ut fyra böcker på två år?? INGEN skulle jag vilja säga… Får nog kolla runt lite i min närhet och se vad de säger…

Men strunt i det…. Nu är det kändisar vi pratar om… Jag är ingen stalker… Eller….. Men när man kommer så nära att man vimsar omkring i samma hiss som Mikael Persbrant. Då kan man inte låta bli att bli liiiiite kändisstalker…..

Han bodde på samma hotell som jag… Ja, han, jag o några till…. Jag antar att han hade varit på bokmässan… Men undra vad han har gett ut för bok? Det glömde jag att fråga. Och jag har glömt att kolla det sen också… Och nu orkar jag inte… Å andra sidan frågade han ju inte mig vad jag hade gett ut…

En annan kändis som kommer att komma i min väg är ju Dogge Doggelito! Han verkar sådär skönt förvirrad precis som jag… Han ska ju vara med i min bok som släpps lördagen den 26 oktober 2013.  Då MÅSTE alla komma till Olofströms Folkets Hus! För då är Dogge på plats och vi kommer att skriva autografer så att det står härliga till… Såg ni att jag skrev VI?!? Ja, för då hoppas jag att någon vill ha även min. Har ju haft två år på mig att öva på autografen. Och några har det minsann blivit… Ja inte så några faktiskt. Så missa inte att besöka Olofström denna lördag med start kl 12,30! Hjärtligt välkomna!

Ps. Om du, Mikael Persbrant, ser detta så lovar jag att du också ska få min autograf om du kommer då ;) Ds

Ibland blir man bara tacksam över livet - 2013-07-02 22:50

Idag är jag lite extra glad för att jag för några år sedan tackade nej till ett arbete som jag inte ville ha. Det kostade mig mycket ångest och även några tusenlappar i plånboken. MEN det var värt varenda krona! Annars hade jag inte varit där jag är idag och hade inte upplevt det jag har gjort! Jag gjorde helt enkelt ett förbaskat bra val den där dagen för några år sedan.

Jag är idag glad för att jag har ett bra arbete. En bra chef, bra arbetskollegor, ett bra klimat helt enkelt. Och då snackar jag om min anställning. I mitt företag är det också rätt ok. Men chefen är lite hård… en riktig slavdrivare faktiskt… Ja, och för er som inte vet det så är det bara jag i mitt företag :)

På båda mina arbeten får man prata (nästan) när man vill, vilket ju är tur då jag älskar just denna övning. Man får springa på toa när man vill. Man har en öppen kommunikation med sin chef och vågar säga vad man vill. Chefen kollar inte varenda steg man tar och hon vet att vi sköter vårt jobb trots detta. Ja, vi har det helt enkelt jädrans bra.

Och varför är jag idag tacksam för detta helt plötsligt? Det är för att jag idag har varit en axel att luta sig emot. En människa som sa att ”Nu är jag gladare efter att jag har hört ditt skratt”. Va? Vem kan bli glad över att höra mitt ”hästaflabb”. Jo, min vän blev glad av detta. Efter att ha blivit behandlad som skit på sitt arbete blev hon glad av mitt skratt. Det känns bra!

Allt som händer har en mening. Det sa jag till denna kvinna som inte var helt nöjd med tillvaron idag. ALLT har en mening!

Jag tackade nej till ett arbete! Och se på mig! Jag har gett ut tre böcker, snart fyra. Jag har gjort enormt mycket roliga saker. Jag har kanske inte alltid världsmycket pengar i min plånbok. Men jag har ett rikt liv! Jag har en dotter jag älskar och hinner umgås med. Jag har även massor av vänner vilket jag är otroligt tacksam över. Jag ser att träden är gröna. Jag kan skratta och vara glad! DET är värt mycket! Fattar ni vilket roligt liv jag har?? Tänk att göra det man vill göra! ALLT är inte roligt hela tiden naturligtvis. Som att bära upp 1000 böcker till andra våningen… Men nästan allt..

Så precis som jag sa till min vän idag. Det ordnar sig! Följ ditt hjärta och ta ingen skit! Men trampa heller inte på någon annan! Behandla andra som du själv bli behandlad! Tänk på det ni där ute! Allt har en mening och så länge vi sköter oss så blir det bra. Eller hur??

Plötsligt händer det… - 2013-04-07 21:51

Kungen o Kenneth A till ÖDen här sidan heter ”Paulina´s vardagsbekännelser”. Ibland kommer det något vardagligt och ibland något lite mer extravagant. Denna gången tror jag nog att jag ska berätta en episod om det senare alternativet.

Igår, det vill säga lördagen den 6 april 2013, var nog en av de där dagarna som jag aldrig kommer att glömma. Och troligtvis inte min dotter heller.

Nej, för igår kom vår kung och vår drottning till Olofström där jag bor. Jag, som ju har gett ut två stycken barnböcker, tyckte att det hade varit så himla roligt att få ge vår relativt nya prinsessa, lilla Estelle, en bok. Då hon säkert har fått miljoner böcker med posten så har jag inte skickat någon dit. Men……

Nu tänkte jag att går det så går det, nu ska jag chansa på att få ge en bok. Och att få överlämna den personligen. Jag plockade fram en ”Kenneth tar oss från A till Ö genom Sverige”, tillägnade den till Estelle och så skrev jag och min dotter våra namn i den (jag är ju ändå författaren och min dotter sagofiguren). Jag tog den med mig till byn och bad min lilla guldklimp Annie (som är med i boken precis som kungen, drottningen och slottet är) hålla fram den när kungen och drottningen kom gående.

Vi stod inne i Folkets Hus när de kom. De styrde stegen nästan direkt mot oss. Kungen fick boken och började prata med oss. Jag berättade att jag hade skrivit den, att Annie är med i den och att den var ämnad till Estelle. Han säger då att han tycker att jag är duktig och sen frågar han om Annie ska bli författare.. Ja ni ser… vem trodde att man skulle få ett sånt utlåtande av kungen? Att man är duktig. Och ja, vi får väl se…. Om Annie blir författare? Sådan mor sådan dotter kanske.. Inte helt omöjligt. För bokstäver är ett ju stort intresse…. Och ingen blir ju gladare än hennes mor :) Fast risken är ju kanske ganska liten. För det var ju inte länge sedan hon konstaterade att hon skulle bli antingen cowboy, jobba på Ullared eller jobba på Ikea. Så nja, som sagt, vi får nog se….

Hur som helst så kommer denna dag att bli oförglömlig. För nu vet vi att min Kenneth finns i kungahuset. Och nu hoppas jag att prinsessan Estelle och alla andra kommande kungabarn kommer att gilla Kenneth och att de även kommer att vilja ha Kenneth nummer två… Och så småningom nummer tre och fyra när dessa kommer :)

Så som sagt… Plötsligt händer det… Och jag som egentligen bara skulle sälja lite grejer på barnloppisen som var i lokalerna bredvid :)